Flashback
Nu har mamma precis smörjt in voltaren längs mina skulerblad, vilken träningsvärk jag har!!
Jag är så stel att jag känner mej som tant Ulla-Britta 83½!!
Annars har jag varit ute hos Farfar idag igen, fick börja med att skotta! Men sen höll jag mig inne och målade skåp och skåpsluckor mest hela dagen. Känner mej en aning snurrig i bollen och kommer bärgis få träningsvärk av all målning istället :)
Men de gör inget, för de känns bra att hjälpa lilla farfar och han tycker det blir såå fint :)
Idag när jag var på väg till Farfar gick jag igenom området där jag som barn hade alla mina kompisar och alltid lekte.
Allting såg så litet ut, husen var små, lekparken var betydligt mycket minder än vad jag kommer ihåg och vi ska inte prata om pulkabacken! Dödsbacken (som vi kallade den) var mer som en liten kulle än ett berg...
Ett tag blev jag blev lite fundersam om allt hade krymt (?) Men sen kom jag ju på att det måste ju vara jag som har vuxigt... Men hur kunde elhuset (som tog en hel eftermiddag att försöka komma upp på) vara så litet att jag, om jag stod på tå, kunde jag nå taket?!
Känns skumt. Men känslan när jag gick igenom "Hammarängen" var mysig, härlig och nästan sagolikt. Snön låg som ett tjockt täcke, träden var alldeles vita och det låg en behaglig tystnad i luften. Helt plötslig fick jag för mej i min ensamhet att börja hopp-springa genom snön och jag slöt mina ögon och för en sekund var jag Emilie 7 år som var på väg till Farfar för att leka med hundarna och dricka varm choklad... Känslan var obeskrivlig.
Farfar <3
